ANONYM

Jag sitter på ett fik och pratar med en vän. Hon har nya kläder. Ja, nästan ny klädstil. Hon har raderat allt som har med hennes ex att göra. Nu finns alla bilder, låtar och sms i cyberrymden.

Nu kan jag ge mig själv till någon annan, säger hon.

Allt är så overkligt. Jag lever den bästa tiden i mitt liv men jag förstår ingenting.

Jag lever inte. Jag förbereder mig för döden. Ibland kan jag inte sluta tänka på hur mycket jag kommer sakna dig när allt tar slut. Inatt vaknade jag av att du försiktigt, så att jag inte skulle vakna tog åt dig lite täcke. Jag låg på hela. Lite senare hade du ett eget täcke och jag vaknar igen av att jag inte känner din kropp mot min så jag kryper in under ditt täcke och håller om dig. Jag vill aldrig släppa.

Jag har glömt hur det känns att vara ensam. Jag skrattar nästan åt min tro om att jag själv är den enda jag älskar. Jag kan ligga bredvid dig och titta på dig och tänka fy fan vad ont det kommer göra när det tar slut.

Att varje dag få höra att jag är fin, underback. söt, snygg och vacker tar nästan kål på mig. Jag gör ingenting annat än att vara med dig. Jag saknar faktiskt mina vänner. Jag saknar att hångla med random killar. Bekräftelsen. Jag kan inte vara utan den. Jag kan inte vara utan dig, utan att sakna dig.

Hur kan jag sakna bekräftelse när jag får den varje dag? Jävla hora.

Varför skulle vi som var så fina få ett slut? Och varför sitter jag och tittar på gamla bilder och lyssnar på gamla låtar när jag vet att glömma och förlåta är det enda rätta.

Jag är så jävla rädd för kärleken. Det som en gång var vänskap, blev attraktion, och sen.

Relation.

Och nu relation utan attraktion och utan vänskap för jag ljuger för dig.

Och så står jag där på dansgolvet med min barndomsväns brors andetag i mina öron. Helt plötsligt är han inte den som svarar i telefonen när jag säger hej är stina där? Från att bara hört honom säga aa vänta ett tag, stinaaaaaaaa så tar han min hand. Och jag vet inte vad som händer. Alkoholen snurrar i min hjärna och han snurrar in min kropp tätt intill sin och, och, och Andas. Djupt. I. Mina. Öron. För en sekund är våra ansikten lite för nära och hans kropp är som injuten i min. Samtidigt som jag kännner hans paket mot mitt ben vibrerar mobilen i fickan.

"Jag går och lägger mig nu, vill vakna bredvid dig. Du är finast. Puss i nacken"

Och jag somnar någongång vid fyrasnåret fullt påklädd i soffan. Min säng är förstor. Den är gjord för två men jag vet inte om mitt liv är det. Det säjs att man saknar bara det man inte har.

Tänk att jag har sett dig varje dag utan att se hur fin du är. Jag blir glad varje dag att jag vågade satsa och inte ge upp. Hur kunde jag känna mig fulländad utan dig? Hur kunde jag somna utan att tänka på dig? Hur känns det att inte vara kär? Jag blir rädd för mig själv för jag är helt beroende av dig och jag suckar över mina vänner som långsamt dödas av alkoholens dimma och vintermörkret. Det blir mörkare och mörkare för varje dag, det ser mörkt ut på börsen, jag bär nästan bara svarta kläder men det här är hittils den ljusaste tiden i mitt liv. Att låta dig älska mig är nog det smartaste jag gjort.

Jag vill att du håller om mig i natt
Jag vill vakna och se dig le

Precis när jag som minst anade kom du

Och jag som trodde jag var hel insåg att bara du kan göra mig fullständig
Bara du kan laga mig
Bara du får komma in in in in under huden
Precis du

Du sitter i köket i linne och kalsonger och läser tidningen och är så fin som någon kan vara. Så fin att jag måste pussa dig i pannan och du besvarar med att kyssa mig länge. Kvällen därpå träffar jag 3 sådana där tänkbara män/gamla ragg/sommarflirtar som vill ha mig i säng eller kanske förevigt och jag glömmer nästan bort dig i alkoholens dimma. Men så påmins jag. Sumpa inte det här nu. Sumpa inte. Förstör inte.

Jag ringer dig flera flera gånger men du svarar inte så jag tänker att du är det kört jag är jobbig brud och jag kan lika gärna gå över västerbron så jag går över västerbron ända hem och somnar ensam och vaknar av att du kommer med frukost i en ica-kasse.

Precis när jag som minst anade det kom du.

- Vadå? Drog du utan att säga hejdå?
Häller upp mjölk i glaset.
- Hem. Jobbade ju imorse.
Sänker musiken.
- Ahh. Helt död eller?
Fast höjer den sen igen.
- Aaaa. Va det kul där? Sen när jag hade gått?
och dricker lite av mjölken
- Nä, jag var ju faktiskt där för att du var där så sen var det bara segt. de va ju synd att du gick......
fan mjölken är gammal.
- Suuuuuuurt. (spyr nästam)
gammal mjölk, fan vad lågt jag skunkit
- Aaaa.
- Alltså mjölken
- Va?

Jag har inte bytt trosor för jag har inte råd  med tvättmedel. Jag lider av proteinbrist. Min mage är uppsvullen. Jag tror att jag är mjölkallergiker. Jag har även konstaterat att nudlar är inte gott. Längre. Jag har förändrats. Jag är kär. Han bor i en annan stad. Jag känner honom inte. Han har mjuka läppar och berätade för mig att man kan dö om man röker för många cigaretter. Hans liv är värdefullt. Jag vill vara en del av det.

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DIG.