Det känns somom jag ständigt saknar något.
Jag har glömt hur det känns att vara ensam. Jag skrattar nästan åt min tro om att jag själv är den enda jag älskar. Jag kan ligga bredvid dig och titta på dig och tänka fy fan vad ont det kommer göra när det tar slut.
Att varje dag få höra att jag är fin, underback. söt, snygg och vacker tar nästan kål på mig. Jag gör ingenting annat än att vara med dig. Jag saknar faktiskt mina vänner. Jag saknar att hångla med random killar. Bekräftelsen. Jag kan inte vara utan den. Jag kan inte vara utan dig, utan att sakna dig.
Hur kan jag sakna bekräftelse när jag får den varje dag? Jävla hora.