ANONYM

Idag när jag skulle ta bussen till stan så gick jag av efter en station och gick tillbaka hem. Egentligen vet jag inte varför. Det kändes inte rätt att åka in till stan en sån här vacker dag. Jag gick hemmåt med ett välbehagande lugn inom mig. Jag är van vid att det är tomt och öde i trappuppgången. Det var kanske därför jag blev rädd.

Idag satt du i min trappuppgången. Du hade dina nudiejeans och din gråa munkjacka. Ingent mer. Ingen värmande vinterjacka. Du frös. Men du försökte dölja det. Jag visste inte vad jg skule göra så jag lät dig komma in. Jag lät dig stå kvar i hallen medan jag hämtade dina saker. Och ja, jag råkade spraya lite av min parfym på handlederna. 
 
Jag tog mig en titt på dig. Du i min hall. Det var vackert.

- Vill du att jag går?
- Ja. Men vänta på mig.
- Mia.
- Mmmm.


Och så gick du.
Men du glömde påsen med dina saker.
Så du kanske kommer tillbaka.