fegis
Jag har varit vaken ett tag nu. Närmare bestämt 19 timmar. Jag är inte trött. Jag kan inte sluta tänka på att jag såg dig plinga på min lägenhet då jag stod tyst och gömde mig bakom bokhyllan tills jag hörde dig säga
fan
och sen hörde jag dina trappsteg i trapphuset.
Jag hörde att det var dina.
Dina steg trippade ner för trappen i samma takt som mitt hjärna dunkade.Nej snälla, kom hit. Nu. Ge mig en chans till. Vill du inte bara ta en kopp te och snacka skit med mig om alla i den här hålan. Jag känner mig så sällskapssjuk.
Tröjan i påsen med dina grejer har börjat dofta min och dina cd-skivor känns nästan mina.
Men du är inte min.
Du lämnar spår hela tiden. På cd-skivan, i snön, i mig.
Och idag spår i snön utanför min port.
Jag vill ha hela dig.