ANONYM

Jag sitter i köket och försöker trycka i mig något att äta. Det blir ägg idag. Jag är så trött på hämtmat. Äggulan är grön. Jag kan inte laga mat. Det ser bara äckligt ut.
Varför är det ingen snö?

Jag vill täcka alla minnen med snö.
Du ringer.
Du frågar hur jag mår och jag fylls av glädje även fast du bara frågar hur jag mår och inte undrar hur jag mår.
Vi ska ses på onsdag. Inte träffas, utan ses. Det var tydligen viktigt att det inte var bara vi.

Förlåt. Jag menar att det inte var du och jag.


Vi finns inte. Vi finns inte. Vi finns inte.